Suck, hur ska man kunna bedriva kärlek i en stad av gratistidningar. Vad krävs för att hitta någon lika fantastisk som jag. Klassiskt dilemma, jag är liksom en svensk toyota fantastisk, alltså borde jag inte behöva anstränga mig för att få lite X (gör jag inte heller, med X kanske jag syftar på något mer bestående än någon att splitta pizzan med söndagmorgon. Någon som vill käka brunch ute och vars sällskap jag finner behagligt). Men om jag vill ha någon som är lika fanstastisk som jag så måste ju ngn jobba på det. Och fantastiska människor står en baren, ser cyniska ut och gnäller över rökförbudet. Har livet alltid varit så fullt av kval?

Rökförbudet, lite efter alla jag vet men jag skyller rakt av på den nystartade bloggens barnsjukdomar (ie, nystartad). Det är underbart at mina hångel faktiskt smakar och luktar något! istället för den ställföretradande askoppen kan man lukta någon i nacken i skinnsofforna på underbara, detta otroliga urskiljningsintrument för att skilja agnarna från vetet, stil från Lolita Lempicka. Ett komplement till ögonen som annars räcker till det mesta. T ex att skilja feta från vackra och intelligenta från korkade (skorna).

Mina converse har fallit i så många bitar att bara det snyggaste är kvar. Snart är jag naken om fötterna och processen har fullbordats. Då ska jag äntligen konsumera min identitet. Den inföddes privilelum, smakens apokalyter göre sig icke besvär med någon som har Cool som födslorätt.


Ingen utgång ikväll. DVS inget hångel med A (aka BaskerBruden, BB).