Svårt att avgöra om helgen var lyckad med så oklara kriterier. Definitivt ett debacle, dansade drogfritt till soul, hånglade alltför lite med A, fick barnporr spam på mailen vilket jag av ngn anledning känner mig skyldig till så jag har inte berättat det fö någor och jag kommer fan aldrig i fortsättningen lämna ut min mail någonstans på nätet. Vill man nå mig så får man fan ringa. Har jag inte lämnat ut mitt nr (underbart få människor har det nya) så vill jag inte att du ringer. Det finns möjlighetet att lämna kommentarer här om det brådskar, men det är ändå ingen som läser här.

Fredag,
Chillade hemma, läste senaste GQ för amerikanska män som gillar italienska kostymer och ville ha mer pengar. Mycket mer pengar. Försökte få tag på A vilket jag efter ett tag gjorde. Ngn Indier,sen Carmen, sen Mondo. Spelning med Suburban Kids vilka har samma kroppspråk som Noel och Liam på scen minus sexappeal och lyckades efter en halv djävla evighet stjäla en kyss av en A som var märkbart upprörd över ngt och sände ut mer än bara dubbla budskap. Förvirrad hemgång efter det klassiska jag-har-inte-kommit-över-mitt-ex-än samtalet och jag var sugen på att fråga hur lång tid det skulle ta och om hon skulle vara tillgänglig v 44. Bisexuella tendenser och kompis med underlig frisyr samt statsvetande kommunist var dock så pass stora varningstecken att jag undrar om hon är värd det trots sin väldigt fina frisyr och en nacke som luktar vår. En perfekt flicka att hångla med på hösten, jag vill egentligen bara ha en perekt flicka att leva ett fullkomligt liv med. Trött på singlelivets små nöjen, att aktivt leta efter brödsmulor av ömhet inom mig.

Lördag,
fylleslag med för lite sprit följt av Soul på Fasching. Helt okej kväll förutom den sega långsamma åsnan på McDonalds som lyckades missa min tub. Att gå hem genom hela stan första natten med minusgrader är som filip &fredrik säger inte helt hundra. Kallt, långt och jag stupade i säng vid hemkomst. folk på fasching var lite snyggare än jag kom ihåg, men dansade generell sämre. eller också var jag fullare än sist och det är inte sommar längre.

Helgens debacle närmar sig, snart kan vi alla frossa i oss våra drömmar i kombinerad alkohol- och kön- form. Lite till innan missbruket av omvärlden stöper om oss ett steg närmare den mentala dödens strävan att kopiera det andefattiga medielandskapets konsumism. Konsumera dina medmänniskor som ett par skor, och älska dina nya skor över allt annat. Moraliska gråskalor var roligare förr, men i en värld där ett perpektiv förbryllar och revolterar genom sin blotta existens urholkas min ryggrads fantasi. Jag vill inte växa upp, axla en kretiv roll bara för att reducera mig till ett kommentatorsspår på en extra-DVD utgåva av en film för få orkar se.

Casanovor i casual är den nya tidens syfilitiker, one-liners det nya djupet.

Förhoppningsvis finns mer beska att hämta upp efter helgens fiske i grumliga vatten. Har jag tur kanske jag kan fiska upp A aka BB.

Suck, hur ska man kunna bedriva kärlek i en stad av gratistidningar. Vad krävs för att hitta någon lika fantastisk som jag. Klassiskt dilemma, jag är liksom en svensk toyota fantastisk, alltså borde jag inte behöva anstränga mig för att få lite X (gör jag inte heller, med X kanske jag syftar på något mer bestående än någon att splitta pizzan med söndagmorgon. Någon som vill käka brunch ute och vars sällskap jag finner behagligt). Men om jag vill ha någon som är lika fanstastisk som jag så måste ju ngn jobba på det. Och fantastiska människor står en baren, ser cyniska ut och gnäller över rökförbudet. Har livet alltid varit så fullt av kval?

Rökförbudet, lite efter alla jag vet men jag skyller rakt av på den nystartade bloggens barnsjukdomar (ie, nystartad). Det är underbart at mina hångel faktiskt smakar och luktar något! istället för den ställföretradande askoppen kan man lukta någon i nacken i skinnsofforna på underbara, detta otroliga urskiljningsintrument för att skilja agnarna från vetet, stil från Lolita Lempicka. Ett komplement till ögonen som annars räcker till det mesta. T ex att skilja feta från vackra och intelligenta från korkade (skorna).

Mina converse har fallit i så många bitar att bara det snyggaste är kvar. Snart är jag naken om fötterna och processen har fullbordats. Då ska jag äntligen konsumera min identitet. Den inföddes privilelum, smakens apokalyter göre sig icke besvär med någon som har Cool som födslorätt.


Ingen utgång ikväll. DVS inget hångel med A (aka BaskerBruden, BB).

Rant, Eng enligt websters.
2 entries found for rant.rant (rnt)v.
rant·ed, rant·ing, rants v. intr.To speak or write in a angry or violent manner; rave.v. tr.
To utter or express with violence or extravagance: a dictator who ranted his vitriol onto a captive audience. n.
Violent or extravagant speech or writing.
A speech or piece of writing that incites anger or violence: “The vast majority [of teenagers logged onto the Internet] did not encounter recipes for pipe bombs or deranged rants about white supremacy” (Daniel Okrent).
Chiefly British. Wild or uproarious merriment.

Det är vad jag kommer att göra här. En klagosång över stockholmsnattens förfall. Den sista bastionen innan de inflyttade lantisarna från rodeo-redaktionen tar över allt. En blogg som vägrar hemfalla åt personliga/ointressanta detaljer, länkar till andra bloggar eller delta i en klubb för inbördes beundran i alldeles för dyra jeans. Så vem är er trofaste försvare av den sanna tron/stilen, min CV ljuger nästan lika bra som jag så varken den eller min identitet behöver avslöjas, eller hur? Heller behöver jag inte avslöja identiteten på mina källor, vive la resistance. Allt ni behöver veta om mig, er trogne förkämpe i natten är hur den elaborerade cynismen lever genommig, hur den som en hyberbol över stockholms innerstad i lönndom muttrar sarkasmer utan att hänfalla år vare sig caps-lock tangentens ljuva löften om omedelbar genomslagskraft eller smiley's förtjusta gnyande när jag behöver honom för att utrycka min ironi/person. Som den vassa eggen på en skalpell ska jag dissekrera patienten på det operationsbord för mediakåta tonåringar, dokusåpastjärnor och misslyckade skribenter med bröst som utgör Stockholm.
Denna trendänglslan som bara kan utryckas i nedtonad dialekt ska här bemöta sin baneman. Gärna tillsammans med fetman, socialismen, och klubbar som tar mer än 45 spänn för en öl. Fast när jag själv tjänar pengar så kommer jag självklart att yvas över möjligheten att med prislappen hålla packet borta. Hyckleriet är inget som jag motsätter mig, anser snarare att det är tack vare möjligheten till förljugenhet som civiliserat liv kan uppstå. Därav ligger mitt motstånd mot den uppblåsta personligheten, ältandet i detaljer som bloggar förfaller i. Skribenter som tar chansen att utrycka, inte sina tankar, värderingar eller sina magnum opus i serieformat, utan sig själva. Som om en person som publicerar sig med automatik är intressant. Cogitot ersatt med "jag syns". Den inre rekflektionen ersatt med en simpel spegelbild.

Vidi, cogitavi, vincam!

Att reducera texten till en dokusåpa för folk som inte är snygga nog. Inte för att ytan inte är det viktiga, jag har inga förbehåll gentemot en perfekt yta, en oscariansk tanke om skönhetens intelligens, om smala människors rätt i samhället i stort och i klubblivet i synnerhet. Att visa sig offentligt med en BMI över 22 borde vara brottsligt och med denna devis i åtanke har jag skurit ner på mitt umgänge (skalpellen är ett nödvändigt ont, räddningen för själar utan moral).
Mer följer, förhoppningsvis får jag ngn läsare hit. Om inte kan jag börja älta vad jag har mellan benen som alla andra.